Min berättelse - min väg till Gud



 

Catharina växte upp i kyrkan, fann Gud "på riktigt" på universitetet...

Följande berättelse är tidigare publicerad som ett kapitel i boken ”Kvinnor i Guds närhet" (Förlaget Trons Värld Ordbild, 2000) författad av Astrid Heltne Holmström. P g a tiden som gått sedan publiceringen har texten varsamt editerats för att bättre spegla nutida förhållanden.)

 

Förbönerna bar Catharina genom olyckor och tvivel.

 

Inte ens den våldsamma spårvagnsolyckan gav henne allvarliga bestående skador. Catharina Fridh är övertygad om att det är alla förböner som skyddat henne.

 

Catharina arbetade i sin ungdom deltid som idrottslärare i Örebro och var skolevangelist på den andra deltiden. De var ett gäng på tio personer som bad tillsammans varje morgon innan de gav sig iväg till skolorna.

 

- Det var en fantastisk tid. Många blev frälsta. Jag kunde läsa bibeln i timmar och gå långa promenader i skogen för att be. 

 

Det där är ganska många år sedan nu. Tillsammans med sin man Jonas, har hon tre barn. Åren som småbarnsmamma blev ganska olik evangelisttiden. 

 

- Närär jag hade fått barn kändes det så småningom som om jag kom längre bort från Gud. Jag hade inte lika mycket tid att umgås med Honom i Bibeln och genom att gå långa bönepromenader. Det dåliga samvetet gnagde inom mig. Jag hade även låtit andra människors uppfattningar komma mellan mig och Gud. Den Guds maning i mitt inre, som jag kände så väl, hade jag låtit ersättas med vad andra tyckte och tänkte. Efter en längre tid upplevde jag på en kristen konferens att jag kom tillbaka till den nära relationen med Gud igen och kunde höra hans röst. Det första ord han gav mig var: ”Så finnes nu ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus.” Jag upplevde Guds närvaro så starkt och han drog mig in i sin närhet igen. Som en av talarna på konferensen sade: ”Det är bara de som är passionerat förälskade i Jesus som kan förändra världen.”

- Det handlar inte om att göra en massa kristna saker utan om att vi i vardagen älskar Jesus och vände våra hjärtan till honom. Min största längtan är att mina barn ska leva nära Gud och ha en egen relation med Honom.

 

- Jag märker att när Jonas och jag är förälskade i Jesus och ”bjuder in” Honom i hemmet, då kommer Jesu närvaro och påverkar hela familjen. Då kommer glädjen till oss alla.

 

Att be om förlåtelse

 

Som de flesta andra mammor känner sig Catharina misslyckad och otillräcklig ibland. Det är inte roligt när man känner att man gjort fel mot barnen. Då är det nödvändigt att be om förlåtelse.

 

- Att be om förlåtelse är så viktigt. När jag kom bort från Gud som ung, berodde det på att jag såg att de andliga ledarna gjorde fel. Jag hörde dem inte be om förlåtelse och trodde att det var Jesus som gjorde felen. Tjejen som var ledare i SSU verkade göra mer gott än de, i mina ögon.

 

När Catharinas barn var små bad hon dem om förlåtelse om hon hade gjort något fel, men hon bad också Gud om förlåtelse inför dem. Så barnen skulle förstå att mamma kan göra fel, men att Jesus alltid gör det rätta. På så sätt hoppas Catharina att hennes barn aldrig skall behöva göra om hennes misstag.

 

Men det allra viktigaste för föräldrar är att be för sina barn, det vet Catharina av egen erfarenhet.

 

- Utan alla böner som bads över nig, framförallt min pappas böner, hade jag nog inte varit kristen idag. Be! Det är så viktigt att fortsätta be för sina barn!

 

Det var i tonåren Catharina vände kyrkan ryggen, och gick sin egen väg. Som 18-åring flyttade hon hemifrån och började på Gymnastik- och Idrottshögskolan (GIH) i Örebro. Då tyckte hon att det var väldigt skönt att slippa hela den religiösa släkten. Kristna skulle hon aldrig ha att göra med!

 

Men en dag träffade hon en gammal kompis, som också kom från en kristen familj. Såvitt Catharina visste, hade även hon lämnat kyrkan. Lena lyste som en sol. Catharina trodde att hon var förälskad och frågade vad han hette. ”Nej, Catharina, det är Jesus - på riktigt.”

 

- När hon försökte påverka mig tyckte jag att hon var knäpp. Jag blev både arg och rädd.

 

Lena upplevde att Gud manade henne att börja be för Catharina: ”Börja be för henne så jag kan ta hand om henne…” Lena började be. Snart efteråt fick Catharina ett brev från sin pappa, där det stod att han bad för henne på nätterna.

 

En natt drömde Catharina att Gud kom från himlen på en stege till henne och sa att hon hade fått mycket välsignelse av honom. Han talade om hennes uppväxt i ett helt och kristet hem, om hennes släktingar långt tillbaka som fått lida för sin tros skull. ”Ändå vill du inte följa mig.”

 

- När jag vaknade tyckte jag att det var en jättejobbig dröm och försökte slå bort den.

 

Catharinas dröm var att bli idrottslärare, men hon hade fått väldigt ont i ett knä. Det var till och med tal om att hon måste avbryta utbildningen. Dessutom var det strul med pojkvännen. Hon började fundera över livets mening och insåg att Gud hade gjort mycket för henne tidigare i livet. Även gamla bönesvar från barndomen började komma upp i minnet.

 

Lena och många andra bad för henne och under tiden blev hon mer och mer mogen. Efter ett år kom hon till den punkt där hon beslutade sig för att ringa till Lena: ”Jag vill prata med dig.”

 

- När jag kom till Lenas lägenhet möttes jag av Guds närvaro. Jag kände att Jesus var i lägenheten, så jag sa: ”Jag vill ha det. Jag vill ha Jesus!” De bad och Catharina fick ett starkt möte med Gud.

 

Fantastiska bönesvar

 

Sedan följde en underbar tid med fantastiska bönesvar. Catharina blev helt bra ifrån sin knäskada, mycket på grund av en läkare hon fick kontakt med, men att det var Gud som låg bakom tvivlade hon inte på.

Hon och hennes kompis fick en lägenhet exakt enligt de önskemål de lade fram i bön. De förklarade för Gud att lägenheten skulle vara gammal och romantisk, mycket billig, ligga mitt i centrum och att bussen till GIH skulle stanna utanför porten. Efter en vecka fick de bönesvar.

Allt stämde!

 

Sista terminen på GIH gick Catharinas ena hälsena delvis av. Läkningen skulle ta lång tid och skolledningen ansåg att Catharina måste vänta till höstterminen med att avsluta sin utbildning.

Inte kul, precis! 

 

Det var jobbigt att gå i skolan med kryckor och Catharina blev nu mobbad av flera klasskamrater för att hon blivit kristen. Det fanns många starka personligheter på GIH, som gärna torgförde sina uppfattningar och här kom Catharina i skottlinjen på olika sätt genom både utfrysning och öppen aggression. 

 

Under en gudstjänst i kyrkan där hon gick kom en gammal kvinna fram till henne och sa: ”Nu försvinner människofruktan och i Jesu namn är du frisk!”

 

- Jag släppte mina kryckor och började springa runt. Efter gudstjänsten gick jag ut och sprang fem kilometer. Jag var otroligt lycklig.

 

- Dagen efter hade vi friidrott första timman. Nu skulle ha sett min lärares och mina klasskamraters reaktioner när jag hoppade längdhopp på asfalt! Jag var jätteglad och sa att Jesus hade helat mig. Min rädsla för vad de andra skulle tycka var borta!

Det var under åren som följde som Jesus var hela hennes liv, allt hon behövde. Jesus var henne nog och hon hade ingen större längtan att gifta sig. Men när hon hade flyttat till Göteborg började hon längta efter en kristen man vid sin sida. Det en jobbig och lite konstig tid. Några killar ville gifta sig med henne och hennes tålamod tog slut. ”Nu får den rätte komma, annars vill jag aldrig gifta mig!”

Med några dagars mellanrum profeterade tre personer oberoende av varandra för Catharina att hennes man var ”på ingång”. Samtidigt hade hennes blivande make, Jonas, under bön sett ett ljus och hört en röst tala till honom att han skulle träffa sin blivande hustru på den kristna konferens han skulle besöka. När Jonas kom till konferensen något försenad stod Catharina, som var en av värdinnorna, ensam i garderoben. Hon var den första han mötte. De lärde känna varandra och han frågade om hon ville följa med till en kyrka, där han skulle predika.

 

- När vi kom dit var det affischerat ”Jonas Fridh med team”. Det visade sig att det var jag som var ”teamet”! Till min förskräckelse fick jag hjälpa Jonas med lovsången och att leda mötet.

Jag hade aldrig lett något möte tidigare eller varit någon sångare.

- Det var inte något ”stort” möte, det var en liten kyrka utanför stan, men Guds Ande kom. Många grät och blev berörda av Gud. Varken Jonas eller jag hade varit med om något liknande.

På vägen hem måste de vänta på en buss vid Partille torg. Där ledde de två ungdomar till frälsning och bad för en gammal kvinna som hade ont i benet. Hon blev berörd och grät.

Efter den dagen var Jonas och Catharina ett par.

Spårvagnsolyckan

Så hände något verkligen hemskt. Dagen innan varnade den helige Ande Jonas. De var på väg ut och i dörröppningen stannade Jonas och började be för Catharina, utan att själv veta varför.

Han upplevde en stark inre maning att lägga sina händer på Catharina och be för henne.

Catharina minns att hon tycket det var konstigt, för allt var så bra och positivt.

 

Nästa dag satt hon längst fram i spårvagnen på väg till jobbet. Plötsligt skenade spårvagnen och for med hög fart in i en annan spårvagn. 

 

- Jag satt inklämd i plåt med blod och glasbitar överallt. Människor skrek i ångest runt om mig. Jag började ropa på min Jesus och hörde hans röst: ”Var inte rädd. Jag är hos dig. Allt kommer att bli bra.”

Brandmännen blev tvungna att såga loss flera människor, bl. a. Catharina, ur spårvagnsvraket.

Alla överlevde märkligt nog denna oerhörda kollision och det talades allmänt om änglavakt.

”Mina änglar var med och räddade de andra!” sa Catharina till sin far efteråt. Hon låg på intensiven i tio dagar, men hennes skador läktes mycket snabbare än läkarnas prognoser. Ett av hennes ben såg förskräckligt ut p g a kläm- och krosskador. På en läkarkontroll två månader efter olyckan hörde hon läkaren tala med en läkarkandidat om benet: ”Det här är mycket märkligt. Efter en sådan kraftig klämskada borde det finnas död vävnad här, men det är det inte.” Det enda som finns kvar efter olyckan är några fula ärr.

Sjukhuset erbjöd Catharina samtalsterapi för bearbeta traumat, men hon avböjde och berättade att Jesus kommit henne nära vid olyckstillället. Kuratorn blev då orolig för henne och påtalade att ”även religiösa kan få ångest”. Men Catharina kände ingen oro. När hon första gången efter olyckan skulle åka spårvagn igen satte hon sig på samma ställe i vagnen som vid olyckstillfället. Ingen oro.

 

När Catharina väntade sitt första barn undrade hon hur hon skulle klara av att vara mamma. Då talade Gud till henne genom bibelordet: ”Jag ska utgjuta min Ande över dina barn och min välsignelse över dina telningar, så att de växer upp mitt ibland gräset som pilträd vid vattenbäckar. Då skall den ene säga ”Herren tillhör jag” och den andre skall åberopa Jakobs namn och en tredje skall skriva på sin hand ”Herrens egen” och skall bruka Israel som ett ärenamn” (Jesaja 44: 3-5).

 

Det ordet har Catharina burit med sig när det varit tufft att vara mamma med småbarn.

- Det är viktigt att krama sin barn mycket och säga att ”Jag älskar er och Jesus älskar er ännu mer!” Och så skall vi be för våra barn. Var skulle jag ha varit utan den förbön jag har fått!?”

"Hade inte Gud fått tag på mig hade jag varit död nu, partajat ihjäl mig eller tagit mitt eget liv, alt. suttit på "hispan"..."

Hej, jag heter Jonas, är 50+ och uppväxt i Jämtland (gift med Catharina). Vi var väl mest som alla andra familjer, gick i kyrkan vid högtiderna, kanske bad man en bön någon gång när det var riktigt jobbigt, men annars befann sig Gud på "lämpligt avstånd"; kanske fanns Han någonstans därute, bra att vända sig till om det knep, men annars ville jag leva mitt eget liv. Bad spontant gjorde jag när jag hade "lånat" pappas bil och voltat i hundra knyck. Jag var fjorton år och klev ur oskadd, med undantag från någon ytlig rispa. Då tackade jag Gud. På "riktigt" och spontant.

Jag var aldrig "lagom" någon gång under min uppväxt, hade svårt att passa in, ville alltid testa gränserna - för allt. Jag brukar ibland tänka att hade inte Jesus fått tag i mig hade jag nog inte varit vid liv idag; hade partajat ihjäl mig eller tagit mitt eget liv, alt. suttit på "hispan".

Jag sökte i österländsk meditation, även i det ockulta på jakt efter mening och sanning.

 

Det var först när jag hade prövat kristendomen och "misslyckats" som jag fann den kristna tron på riktigt.

Jag hade bestämt mig för att "följa Gud", leva ett "bättre liv", enl. mina självpålagda normer - och misslyckades kapitalt. Jag tyckte ju att jag var rätt OK - jämfört med andra, var duktig på att se småsaker i andras liv, men helt blind för elefanterna i mitt eget vardagsrum.

 

När en f d flickvän talade om för mig att jag var det största svin hon någonsin träffat (och jag insåg att hon säkert hade rätt) nådde jag botten. Jag hade försökt det här med Jesus - och misslyckats. Nu var jag körd!

 

Men Gud hade inte gett upp. Detta var början! För att göra en lång historia kort: Det var först när jag insåg att jag inte var "god" i mig själv, inte hade några meriter alls inför Gud - som jag kunde ta emot nåd - Guds oförtjänta favör. Och att det egentligen inte hade något med mig att göra, vad jag hade gjort eller inte gjort, med min förträfflighet eller brist därpå - utan att allt handlade om vad Gud hade gjort i Kristus.

Under denna process såg jag en inre bild - tre kors på en kulle -  jag visste att jag såg tillbaka i tiden och att korset i mitten var Frälsarens kors. Och jag insåg att det som ägt rum där var ett historiskt faktum - inget jag kunde påverka, kunde inte sträcka handen tillbaka i tiden och röra vid det eller påverka det - det bara var som det var. Det var redan fullbordat; från Guds sida var jag redan försonad - allt jag behövde göra var att acceptera att det var för mig; "Världens frälsare" skulle bli "Min frälsare".

Den dagen kom jag hem; det är det bästa sättet att uttrycks det på - en känsla av hemkomst, att vara framme. Samtidigt började den nya färden.¨Allt tog slut. Allt började. Allt förändrades. För evigt.

 

Några av mina vänner trodde att jag gick genom en fas och snart skulle bli "som vanligt". De hade fel. Jag är vad jag är, har vad jag har - helt oförtjänt. Det är det som kallas Guds nåd.

Åkes berättelse är hämtad från tidningen Kristet Liv, www.inblick.se , och författad av Eva Ruderstam. Numera är Åke, förutom att predika och berätta om sin tro, sysselsatt med att dagligen dela ut matpaket till behövande.

 

Från ett liv i missbruk och misär till ett nyktert liv med familj hus, jobb - och mirakler.

- Sedan jag mötte Jesus har livet varit ett enda stort mirakel, summerar Åke Samuelsson.

Fyra år gammal dog Åkes pappa.

Han fick en brokig uppväxt och kom tidigt på glid. När han var femton år började han med droger, och för att finansiera dem blev det stölder.

 

- Mamma drack väldigt mycket, och jag tog också till flaskan. Först var det mest öl och brännvin, sedan började jag också med hasch och kokain.

 

Från ett liv i missbruk och misär till ett nyktert liv med familj, hus och jobb - och mirakler.

För Åke är hela livet ett mirakel.

 

- Sedan jag mötte Jesus har hela livet varit ett enda stort mirakel, summerar Åke Samuelsson.

 

Åke sjönk allt lägre i sitt missbruk. Och tjugotvå år gammal sa läkarna till honom att det inte längre fanns någon bot och han fick sjukbidrag förtidspension.

 

- Det var inget annat än drogerna som gällde. Ett tag bodde jag i en rivningslägenhet tillsammans med mina kompisar.

 

Vändningen kom när Åke var trettioett år gammal.

 

- Jag drogade i en park tillsammans med andra missbrukare, när ungdomar från en församling kom ditt för att sjunga och vittna. Jag var rejält påtänd och stenhård mot dem. Jag minns inte så mycket, jag var så borta, men i efterhand har jag hört att jag till och med drog kniv mot ungdomarna. Ungdomarna kom tillbaka till parken gång på gång, och de bjöd också in missbrukarna till en samling med fika. Jag började fundera över varför de egentligen gjorde det här för oss, varför de brydde sig.

 

Magsåret försvann

 

Under ett fikamöte frågade en man om han fick be för Åke.

 

- Jag tänkte att det kunde väl inte skada, läkarna hade ju sagt att ingen kunde hjälpa mig. Jag hade nästan ingen tro, men jag sa ärligt: Om du finns vill jag tro. Då fick jag se ett ljussken på väggen, och jag fick uppleva hur hela mitt liv förvandlades.

 

Åke hade länge haft problem med ett magsår, och han var inbokad för operation. Men i samma ögonblick som han tagit emot Jesus i sitt liv kände han att något hände i magen och smärtan försvann. 

 

- När jag kom till sjukhuset så vägrade jag operation, eftersom jag var frisk. Jag fick göra en ny gastroskopi och sedan blev det röntgen. Läkarna var förbryllade. De sa att av mitt stora magsår fanns bara en liten svag skugga kvar, och undrade vad som hade hänt. Och så fick jag berätta att jag mött Jesus och att något hänt i magen.

 

För Åke tog livet en helt ny vändning.

 

- Jag gick som i ett rus av glädje. Jag hade svurit väldigt mycket, nästan i varje mening. Nu försvann alla svordomar. Jag slutade tvärt att dricka alkohol och ta droger, men jag kände inte några abstinensbesvär.

 

Men det gamla livet kom ikapp och Åke fick ett par återfall.

 

- Då kom ett gäng kristna ungdomar som fick syn på mig. De ropade på mig, men jag ville inte kännas vid dem, så jag sprang därifrån, en bra bit bort, och gömde mig i en kompis’ lägenhet. Jag tänkte, att här kan de aldrig hitta mig, men femton minuter senare knackade det på dörren och där stod ungdomarna. Gud hade lett dem till lägenheten, och jag kapitulerade totalt.

 

Hustru och hus

 

Efter det var det bara Jesus som gällde för Åke. Han anmälde sig till en bibelskola, där han bland annat fick träffa sin blivande hustru.

 

- Jag hade bett om en hustru och hade önskemål; hon fick gärna vara pastorsdotter och bra på att sjunga. Och så ville jag att hon skulle ha en liten bil. När jag väl mötte min fru stämde det på pricken.

 

Ett annat vardagsmirakel är om hur Åke fick sitt hus.

 

- Det står i Bibeln att vi ska göra våra önskningar kunniga inför Gud. Jag och min fru bodde i ett kollektiv, men vi bad till Gud att vi skulle få ett hus. Strax därefter kom en man till oss, som inte visste något om vår boendesituation. Han sa att han fått höra ett ord från Gud om att Han hade ett hus till oss.  

 

Åke och hustrun tittade på husannonser, och såg bland annat ett stort hus i Särö utanför Göteborg.

 

- Det var ett alldeles för dyrt område för oss, men vi åkte dit och tittade, och när vi stannade utanför huset hörde jag en röst nio mig som sa: Detta är vad jag har sett ut åt er. Det slutade med att vi fick huset till ett fantastiskt pris, precis över taxeringsvärdet, trots att mäklaren sagt att vi omöjligt kunde få huset för det priset. Vi hade inte några pengar, jag hade inte något jobb och min hustru arbetade bara halvtid, men ändå blev det inte några problem med banklån. Sedan har vi fått uppleva hur Gud försett oss med allt - pengar till lagfarter och pantbrev, möbler, gräsklippare - allt.

 

Genom åren har huset också fått fungera som ett hem för många människor som behöver hjälp.

 

Efter många års böner skänkte Gud också makarna en son, som är till stor välsignelse.

 

Med Jesus i skolorna

 

Efter några månader på bibelskolan fortsatte Åke som smågruppsledare. Han fick tillgång till en lokal, det blev samlingar som lockade mycket folk och innehöll många mirakel.

 

Åke började också åka runt till skolor och berätta för högstadieelever om sitt liv och sitt möte med Jesus. Ofta visade han också den kristna filmen Korset och stiletten.

 

- Jag ringde och presenterade mig, och oftast fick jag komma. Så småningom ringde skolorna själva och bad att jag skulle komma. Och det hände mycket i skolorna. Lärare blev frälsta, elever blev frälsta och vid något tillfälle blev en elev helad under en lektion.

 

En skola hade stora problem med droger. De inbjöd Åke för att berätta om sitt liv.

 

- Innan jag åkte dit bad jag och fastade, och när jag kom dit sa rektorn att jag fick fria händer, jag fick göra vad jag ville. Under en av lektionerna var det två elever som var otrevliga och kastade okvädningsord mot mig. Men efter lektionen kom de fram och var intresserade, de gick med i en upptäckargrupp och fick själva möta Jesus.

 

Att Gud kan hela från sjukdom har Åke också egna upplevelser av.

 

- En tid hade jag problem med blodtrycket och tvingades äta blodtryckshöjande medicin. Men i ett sammanhang fick jag förbön och blev smord med olja.

På kvällen skulle jag som vanligt ta min blodtryckstablett, men då hör jag Gud säga: Vad gör du? Så jag slutade ta tabletterna, och när jag kom tillbaka till läkaren kunde han bara konstatera att värdena var perfekta. Han undrade vad jag hade gjort för att få så bra värden.

 

Utslitna ryggkotor

 

Häromåret led Åke av svår huvudvärk, som orsakade av att flera ryggkotor var utslitna. Läkarna sa att värken var något han skulle tvingas leva med resten av livet, men att han med hjälp av sjukgymnastik skulle kunna hålla den i schack.

 

- Jag hade ju erfarenhet av att bli helas direkt, och förväntade mig ett helande den här gången också. Men den här gången dröjde det. Jag fick verkligen vara uthållig, ställa mig på Guds ord och be - månad efter månad. Till sist en dag kände jag Guds kraft över mig, och i det ögonblicket försvann all värk.

 

För några år sedan råkade Åke ut för en svår trafikolycka.

 

- Jag var ensam i bilen när jag bländades av solen och körde av vägen. Bilen blev totalt demolerad, och när ambulanspersonalen kom, sa de att det var ett mirakel att jag över huvud taget levde. Flera vittnen uppgav till polisen att det funnits en andra person i bilen, och polisen frågade mig om detta. Själv är jag övertygad om att det var en ängel som skyddade mig.

 

Att Åke mötte Gud och fick ett förvandlat liv kom också att påverka hela hans familj. Idag har även mamman och systern hittat en tro.

 

- Tänk att det fanns ett annat liv för mig. Ibland gråter jag av glädje, och jag är så tacksam till Gud.